Trottoarlunch

Nu är det gjort! Lunch på gatan. Sittandes på 2 mm höga platspallar vid ett litet litet bord. Stark känsla av att vara mitt i sagan om Nalle som satt vid sitt lilla bord, på sin lilla stol och drack ur sin lilla mugg och åt sin lilla vårrulle med sin små små pinnar. Kombinerat med känsla av att vara tafatt, stor och klumpig. Maten var god och mycket friterad. Damen som lagade maten var bestämd och inte så friterad. De kalla (och gamla?) nudlarna kommer att oroa mamma och Tomas i flera dagar. Tomas vill inte flyga med dålig mage och det vill inte jag heller att han ska göra.

I smyg hoppas jag lite på att Tomas ska bli så dålig att han måste stanna här. Det känns inte alls roligt att han ska åka till Sverige. Jag förstår att längdskidor med Ulf, middag hos Emelie och Mårten och boende med häng och lek hos Johannes och Annica, middag med Karin och Kalle och mer boende hos Måns och Linda lockar men ändå, det är ju Hanoi som gäller nu! Alla vänner - kom hit istället!