Brott i byn

I Dzao-huset är väggarna av enkla träplankor. På dagen lyser solljuset in genom gliporna. Nu har mörkret lägrat sig utanför och stjärnorna lyser så klart att de verkar falla. Tupparnas trötta galande och ändernas tjatter har tystnat. Från dalbotten stiger ljudet av älvens strömmande vatten. Bergen tornar upp sig som urtidsdjur med en ragg av enstaka trädjättar och bambubuskar. Dagens vandring strålar upp i vaderna och eftermiddagens öl har givit sig av uppåt huvudet. Måns ansikte och kanske särskilt näsan lyser röd i det kalla ljuset från rummets enda lysrör.

Vi har satt oss för att äta middag med vår guide San och familjen som driver den home-stay där vi bor. På bordet står fläsk med svamp, kyckling i en sås av citrongräs och chili, tofu med tomatsås och rau - spenat sauterad i vitlök. San placerar ut var sitt snapsglas och fyller till bredden med risbrännvin. Han höjer nästan omedelbart det lilla glaset till en skål. Polismästaren och tillika mannen i huset kastar även han huvudet bakåt och sveper supen i ett drag. Måns och jag gör detsamma. En halv minut senare är det dags för nästa skål och kort därefter nästa. Måns gör lama försök att avböja mer finkel och hänvisar till sin onda mage. Snapsandet fortsätter dock i hög takt och våra värdar ger sig inte förrän petflaskan är tömd. Stämningen stiger och den 24-årige polismästaren berättar om sitt jobb i byn. Misshandel är vanligt och det finns även ett par heroinister i byn med 200 invånare. Stöld är inte ovanligt och aggressiva vakthundar vakar tillsammans med svarta grisar över ödsligt belägna gårdar högt upp på bergssidorna.

Middagen avslutas med bittert gult te och tobak framför en volleybollmatch mellan Vietnam och Indonesien. Måns bjuder polismästaren på snus med förutsedd effekt. Utanför dansar ett sällskap franska turister runt en öppen eld och sjunger med i vietnamesiska folksånger.