måndag 8 februari 2010
1,20
...är vad det kostar. Att dechiffrera kartan och följa linjerna med fingret. Att försöka förstå var jag är. Att av två vietnamesiska ungdomar i vita skolskjortor få mig beskrivet vilken som är bästa vägen in till stan och så när den kommer, den gulröda bussen, vinka in den och hoppa på i farten. Lite från ovan avskild från knattret och avgaserna, tutanden och alldeles uppenbara regelbrott glider vi in mot stan, passagerarna på buss nr 32 mot järnvägsstationen och centrum. 3000 Dong är vad jag betalar till den slappt uniformerade konduktören. Förbi Litteraturens tempel, Konstmuseet, över det enda järnvägsspåret in till Hanoi central, runt hörnet så är jag framme. Hoppar av i farten med en allt igenom positiv känsla som svar på skolungdomarnas undrande fråga: - varför ska du åka buss? varför tar du inte bara en taxi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
För att du inte får någon Tetmuta. Därför måste du åka buss, får man tetmuta behöver man inte åka buss
SvaraRaderaåh tänk den som mfick tetmuta ändå. Jag råkade kommaåt min nya våg med liltån (jag skojar inte) och då gick den i 1000000 små bitar varav några flyttade in i mitt pekfinger. Men med hjäp av det mycket kända "Lisa tricket" så fick jag ut dom små kompisarna
Åh, blä vad vidrigt! Är du säker på att du fick ut alla bitarna?
SvaraRaderaMen Thomas, den där konstmuseet vill jag veta mer av. Uppdrag 1: fota museet utifrån (you know, arkitekturen). Uppdrag 2: fota utställningsrummen. Uppdrag 3: fota vilka som ställer ut... ja du fattar. Fota allt! Till och med programmet.
SvaraRaderaTips! Fota i smyg och öva på att spela dum turist.
/Uppdragsgivaren aka Macarena