Röklukt

I Afrika kunde man avgöra om det varit en kall natt på mängden koldis på morgonen och om det inte varit för avgaser och fukt hade så varit fallet även här i Hanoi. Emellertid kan lukten ge en vägledning. Vi dagens 13 grader sticker en aning av brand i näsan när vi tar oss ut på väg till skolan. Branden har en dammig ton och längs gränderna står stenkolsbriketter upptravade. I små enkla plåtkaminer syns en gulorange glöd under vattenkannan som står på ständig småkokning. Till detta kommer lukten av Têt, röken från askhögar som matas med pengar, mutor som stiger i ringlande slingor till den himmelske kejsaren, samt den kryddiga doften av rökelse som står särskilt tät kring de enkla kvarterstemplen. I bakgrunden den lite söta avgaslukten som nu åter blir intensivare som trafikkaoset drar igång efter ledigheten. Och så förstås lukten av ett liv som för det mesta pågår på gatan, färska kryddor och ångande hönsbuljong, rått kött och sötvattenfisk, cigarettrök och allt annat som trängseln i gränderna koncentrerar.