Blodsmak i munnen. Jag tar i så att jag nästan kräks när jag lyfter mina vikter på "Tabata-passet". Tittar mig i spegeln och tycker att det ser ganska bra ut. Jag har ju ändå ganska tunga vikter och nog lyckas jag genomföra de flesta seten rätt. "Nu", tänker jag, "det är nu det kommer att ske, det är nu instruktören kommer att ge mig beröm". Jag dröjer mig kvar en stund i salen efter passet, allt för att göra det enkelt för Yuri att säga något uppmuntrande. När ingenting händer sänker jag mig till att ta till håven: "Åh, det var ett verkligt jobbigt pass det här ..." I mitt huvud hör jag redan svaret: "Va, tyckte DU att det var jobbigt? Det såg ju jättelätt ut för dig!?" Yuri tittar lite trött och lite medkännande mot mig och säger: "Äsch, det är alltid svårt första gången, det går nog bättre nästa gång."
Plötsligt rasar min självbild och från att ha tyckt att jag såg stark ut för en stund sedan känner jag mig genast svag och patetisk. Funderar på om jag kanske inte alls borde ta upp plats på gymet. Varför är det så viktigt att hela tiden bli bekräftad av någon annan? Varför kan jag inte nöja mig med att jag kände mig stark?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är ju stark, och dessutom ser du väldigt vältränad ut, det har vi sett bildbevis på. Vi vet ju båda två hur sjukt duktig och bra man känner sig efter att man har varit och tränat. Så det är det man får fokusera på, hur man känner sig efteråt. Som du själv sa efter dansen en gång, man ångrar aldrig att man tränat. Man kan ju ibland ångra att man INTE tränat
SvaraRaderaJa, jag önskar bara att självkänslan vore så bra att jag kunde nöja mig med att jag själv är nöjd, att jag inte ALLTID måste få höra av andra att jag duger. Rätt patetiskt faktiskt.
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen det där. Man liksom bara väntar på att instruktören ska fråga - Men varför blir inte du instruktör? Har aldrig hänt och kommer aldrig hända.. haha.
SvaraRaderaSåklart borde man vara nöjd med sin prestation, eller man kan faktiskt vara nöjd bara för att man tagit sig dit! Det tycker jag du ska vara. Och precis som Johannes sa, du är ju vältränad, det syns verkligen att du kommit igång med träningen!
SvaraRaderaKom igen, lägg ner! Det är patetiskt! (Du bad om det). Puss.
SvaraRaderaEmelie - du är sanningen på spåret! Patetiskt är ordet. Puss
SvaraRadera