Hoi An är fantastiskt och baden de varmaste jag har upplevt. Enda missödet var att duffeln jag lät sy upp inte alls blev som jag hade tänkt mig. Arg och frustrerad efter fyra misslyckade provningar skriker jag högt på gatan efter att ha lämnat skrädderiet. Fanny försöker trösta genom att påpeka att det viktiga faktiskt är att jackan är skön. Hon ber mig också försynt att inte skrika i taxin på vägen till flygplatsen. Hennes kommentarer gör det tydligt för mig att jag överreagerat något alldeles våldsamt och trots en tafflig duffel i handen blir resan tillbaka till Hanoi tack vare henne ovanligt trevlig och rolig.
Det ser sjukt mysigt ut och snart ska vi dit med Måns :) Jag gillar särskilt den lilla runda båten
SvaraRaderaVem som helst kan få ett utbrott efter en keckig duffel men hon är allt bra klok den där fransan
Längtar, längtar. Inte många dagar kvar tills jag åker nu...
SvaraRadera