Till Lisa

Grattis på födelsedagen min vackraste Lisa. Det är 40 år sedan du föddes och det är lite mer än 15 år sedan du satt snett emot mig vid uppropet på grundkursen i Svenska. Förutom att du var så vacker, otroligt snygg med ett bländande leende, minns jag särskilt din fantastiska röst med en alldeles speciell ton. Jag kunde då inte ens drömma om att få dela denna dag med dig, och dessutom med Fanny och Lova. Hoppet tändes i april 1995 då du kom fram till mig i kursbiblioteket för att fråga om vi inte skulle fika. Jag tror att du hade rutig kjol då. Nästa definitiva steg var också ditt. Jag hade då börjat misströsta. På intet sätt kändes det som jag kunde matcha dig - du var både klok, vacker och generös och på alla sätt mer än vad jag kunde hoppas på. Du lämnade ett meddelande på min telefonsvarare – du ville träffas. I en liten lägenhet på 4:e våningen på Pipersgatan vaknade jag den påföljande morgonen på en liten tunn röd madrass, med gatans larm alldeles utanför, lite ont i höften men mycket lycklig. Sedan dess har jag fått spegla mig i dig som en inte särskilt perfekt avbild men ändå fullt tillräcklig för att kunna tro på mig själv och våga. Om en så klok, vacker och generös kvinna som du vill leva med mig, till och med gifta sig, finns det ändå hopp. Med lite mer av dig i mig för var dag kanske jag också blir klok. Hjärtat hoppar fortfarande till av lycka när jag ser dig komma över parkeringen hem från jobbet här i Hanoi. Är verkligen den där vackra kvinnan min fru? Vem kan vara lyckligare än jag över att få dela din fyrtioårsdag med dig? Grattis Lisa, grattis vackraste!