Teserviserna står på rad i den sista montern. Meissenporslin med traditionella mönster från DDR samsas med smått futuristiska tekoppar från Sovjetunionen. Kina har bidragit med en servis i svart med röd drakrelief. Någon annan gammal kommunistdiktatur från Östeuropa har skickat koppar och kanna i finaste kristall. Ho Chi Minh-museet luktar Comecon och Warszawapakt. Trots den vietnamesiska landsfaderns förträfflighet är det bara forna allierade som skickat gåvor nog värda att visas upp i utställningens final. Den vita marmorkolossen i socialistisk 70-talsfuturism rymmer ett märkligt museum som har både bildande och artistiska ambitioner. För bildningen står en utställning som rör hela 1900-talets historia men brutet i ett Ho Chi Minh-prisma. Man får se svartvita korniga filmer med folkmassor i flykt efter Rysslands kapitulation i första världskriget - början till revolutionen och Ho Chi Minhs karriär inom Komintern i vilket han fick ansvar för koloniernas befrielse. Ett kollage av Picassos Guernica och bilder från det Spanska inbördeskriget ska visa på fascismens sanna ansikte. De konstnärliga ambitionerna får sin kulmen i en murad tegelvulkan som ska symbolisera koloniernas frigörelse på 60-talet - a volcano of freedom - och vietnamkriget målas i mörkt - brunt och svart om vart annat. Och så slutligen de dammiga serviserna. Vid ingången står Ho Chi Minh staty i kolossalformat, utgången är en oändlig rad av trappor förbi stängda utrymmen med uttjänta möbler under skitiga dukar. Fasaden är välputsad.
Grym byggnad, jag gillar den skarpt. Jag och Linus var ju på revoltmuseum i Lao för massa år sedan. Man kan tydligt se att Vietnam trotts allt har otroligt mycket mer pengar än sitt lilla grannland för deras museum var väldigt mycket mindre, inte lika polerat och helt utan koloss statyer. Dom hade mest lite gamla pilbågar och en och annan gammal kalshnikov att visa
SvaraRadera