"Fanny is doing fine". Fanny läser och räknar på den nivå som förväntas av henne. Vi är på kvartsamtal i skolan och efter en stunds tvekan frågar Ms Linda: "Har ni ett helt annorlunda alfabet i Sverige?" "Näee ..." Jag märker att jag drar på orden och blir osäker. Har vi det? Annat alfabet, vad menar hon? Annat än vaddå? Än det kinesiska? Det vientameiska? Det är ju det amerikanska de lär sig här. "Ja alltså, vi har ju lite prickar på slutet, men annars är det samma, hur så?" Jo, för Fanny skriver helt egna bokstäver som vi inte har sett förut och jag undrar om det är någon idé att vi tränar henne eller om hon ändå ska lära sig andra bokstäver när hon kommer hem." "Det är väl bra om ni tränar henne ..."
Jag förstår att man måste lära sig skriva så att andra kan läsa, men jag känner mig samtidigt ledsen över att Fannys fantasifulla vackra bokstäver inte har någon plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag gillar inte Fanny's lärare, jag tycker hon är dum nu! Fanny skriver väldigt fint
SvaraRaderaJag tycker också att Fannys bokstäver ska få vara utan för mycket anmärkningar, det kommer ändå så småningom att rättas till av henne själv! Jag tänker på hur Måns fick skriva som han ville i Montessoriklassen och hur lustigt det fortfarande ser ut när han tex gör ettor nedifrån och upp men det har ju visat sig att det inte spelar någon som helst roll! Att ha självförtoende nåste vara det viktigaste.
SvaraRaderaFantasi är det bästa som finns. I fantasin finns inget rätt eller fel, allt kan vara som man vill och allt kan hända. Det är det som är det bästa med fantasi!
SvaraRaderaHeja Fanny!