Frågor efter loppet, 1500 meter, två varv runt gräsplanen på UNIS. Var det roligt? tystnad... var det jobbigt? jaa.. från en roskindad men något för övrigt blek Fanny som sprungit sin första löpartävling. Svaren på samma frågor från en annan, som sprungit sin första halvmara, blir de samma. Trots grundlig planering med gradvis upptrappning i distans, försök till kolhydratladdning dagen innan liksom alkoholkarens, kändes benen helt stumma redan efter 150 meter och en kilometer senare sög mjölksyran den sista glädjen ur vaderna. Resten plåga med kulmen kring 15 km då jag fick ta några stapplande gångsteg i besvikelsen över en utebliven vätskekontroll. I mål en obestämd känsla av besvikelse över att det faktiskt inte varit särskilt roligt, att loppet i sig nästan aldrig är roligt, men att förberedelserna även denna gång, kanske särskilt med gemensamma löprundor och förhandssnack möjligtvis motiverat de 19000 stegen i tryckande fukt och bensinångor. Den obestämda besvikelsen kan ju också ha haft en grund i en nogsamt förnekad och undantryckt känsla av förlust. Grattis Erik!
Nästa tävling? Teth-lopp om 10 km i februari!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tomas, lär dig av Fanny: att vinna är inte det viktiga utan att få vara med och ha kul !
SvaraRaderaFast alla vet ju att du var den moraliska vinnaren av loppet.
SvaraRadera