Nya minnen

Det regnar. Finfördelad fukt som får badmintonplanen på gården att glänsa. Enstaka droppar faller på grannhusens plåttak med ett karakteristiskt bank. Efter vinterns relativa torka har gräset börjat växa igen, det mörka lite trötta grönbruna har fått inslag av skir grönska. Man säger att musik kan återskapa glömda stämningar och lukter brukar vara oslagbara dörröppnare in i minnets gömslen. För mig är det främst väder. Ett dimstråk och låga skyar så är jag plötsligt på Rådhusplatsen i Köpenhamn. Den gigantiska tuborgflaskan fångar min blick och försvinner. vi är på väg till Charlottenlunds akvarium och jag är 7 år. Citronlakritsen smälter i munnen. Morgonsolen genom varmt dis ger det vita en särskild lyster. Betonghusen med tropiskt genombrutna trappuppgångar i diplomatkvarteren förvandlas till Lissabon 1990. Johan och jag har precis stigit av färjan över Tejo. Vi har sett en röd sol stiga upp i öster och en man i svart hatt med groteskt missbildad mun. Sapas branta slutningar med terrassodlingar och avrundade toppar i alla väderstreck. Sen eftermiddag och svagt solljus som ändå låter skuggor falla. Lova och jag delar på en Mars chokladbit. Sluttningen försvinner i ett brant bråddjup. En svag känsla av Alperna men annars mycket annorlunda. Svarta h´mong-kvinnor i rutiga hucklen i skarpa färger eldar fälten långt borta i dalen. Detta är alldeles speciellt och blir till ett helt nytt minne.