onsdag 14 april 2010

Självkänsla och föräldraroro

När jag frågar Tomas hur det har gått för Fanny på den allra första tennislektionen ser han lite orolig ut och säger något om svag koordinationsförmåga. Bör vi träna henne så att hon fysiskt kommer ikapp sina kompisar? Jämnåriga medspelande Jenny spelar tennis som vore hon Björn Borg.

Fanny somnar dock lycklig: "Mamma, vad roligt det var. Jag visste inte att jag var så bra på tennis." Plötsligt ersätts all oro av glädje och stolthet. Det är klart hon är bra på tennis!

4 kommentarer:

  1. Men herre jösses, jag tycker nog att hon är allt bra för ung för att man ska prata om driv i steget och svag koordination. Det är bara Tompalinens tävlingsinstinkt som försöker gottgöra sig efter den oerhört pinsamma badmintonmatchen mot Max

    SvaraRadera
  2. Ja just det-hon är bra på tennis så länge hon tycker det själv och det finns inget bättre sätt att bli bra på det än att träna så myckt som möjligt. Tänk på alla små duktiga gymnastikflickor som visar vilken enorm förmåga kroppen har att utvecklas motoriskt genom träning. Så var inte oroliga.

    SvaraRadera
  3. Vi är inte särskilt oroliga men vill förstås inte att hon ska tröttna. Med Fanny tänker jag inte tävla

    SvaraRadera
  4. Olika falla ödets lotter vilket väl Max och Tomas olika färdigheter är ett gott exempel på. Allt kan inte kompenseras med träning men Fanny har ju andra kvaliteter som vi alla vet.

    SvaraRadera