Mer maosoleum

Tillsammans med Emelie, Mårten, Ina och Vanja försökte Tomas besöka Hanois sevärdhet nr 1: en död man. De nekades dock inträde eftersom Vanja inte kunde gå. Barn som bars eller satt i barnvagn fick göra ”gå-test”. Varför barn som ännu inte kan gå inte får se den balsamerade Ho Chi Minh lyckas vi inte få något svar på. Jag har frågat kollegor, guider och grannarna på campen men ingen vet. För mig rimmar det illa med bilden av den barnkäre ledaren med barn i famnen som visas på stora bilder och statyer över hela landet.

Vid ett nytt försök att besöka Ho Chi Minh-mausoleet gick det dock bättre eftersom vi alla (Tomas, Fanny, Hedda, Lo, Birgit och jag) ju kan gå. Stilla och alldeles tysta passerade vi tillsammans med hundratals andra allvarliga människor förbi den balsamerade kroppen. När Fanny eller Hedda tog ett steg utanför mattan eller råkade vrida huvudet åt fel håll nöp en vakt dem i sidan så att de skulle rätta sig i leden. Ingen fotografering är tillåten och inga föremål fås tas med in. Jag var lite nervös innan besöket, hur skulle det kännas att titta på en död man? Han såg dock varken levande eller död ut och Hedda frågade efteråt: ”Va, var det dockan som var Ho Chi Minh?”.

Ho Chi Minh som av vietnameserna kallas Bác Hồ, "Farbror Ho” var president i Nordvietnamn 1954-1969. 1918 försökte Ho Chi Minh att i Frankrike få till stånd ett frigörande av Vietnam från det franska kolonialstyret men lyckades inte. Kort därefter var han med och bildade det kommunistiska partiet och tillbringade mycket tid i Moskva där han blev ansvarig för teoribildningen om kolonialkrig åt Komintern. Han ledde Viet Minhs självständighetsrörelse, anförde militäraktionerna mot den japanska ockupationsmakten och senare även mot fransmännens försök att åter ockupera landet mellan åren 1946 och 1954. Ho Chi Minh önskade själv att bli kremerad och spridd över Vietnam, men efter hans död konserverades kroppen och mellan 1973 och 1975 uppfördes mausoleet.

Utanför mausoleet finns allt att köpa.