Tomas och Lisa

Vi ställer de lånade cyklarna utanför restauranten och beställer friterat sjögräs och pizza. Efter lunchen bestämmer vi oss för att gå en stund innan vi cyklar vidare. På vägen tillbaka till cyklarna hinner vi med en "shoulder massage" som är så hårdhänt att jag med jämna mellanrum skriker "Aoh, not so hard please". Måns ligger tyst och tapper på sin bädd men konstaterar liksom jag att axlarna börjar i ryggslutet och går ända upp till halsen. Med välmasserade ryggar och mätta magar går vi snabbt mot cyklarna för att som vi tror strax påbörja vår cykling. Det visar sig dock inte gå så lätt eftersom varken Måns eller jag lyckas få upp stödet på våra cyklar. Vi prövar med kraft och vi testar våra hjärnor, men tydligen är vi inte tillräckligt starka eller smarta för att få upp stöden. Skratten övergår efter en stud i frustration och jag ser framför mig hur vi skamsna tvingas gå tillbaka till hotellet för att be om hjälp. Räddningen kommer dock med en liten flicka som säljer armband och andra mindre saker till turister. För två små nyckelringsdockor visor hon vant hur vi ska göra. Som lyckliga ägare till små dockor och lite mer insiktsfulla cyklar vi sedan runt i den lilla staden mellan floderna.