Cancersjukhus

Frukten är söt och ljus som en druva. Skalet är lite ludet och sitter på ett en pinne med torra blad. Lychee är säsongens frukt och säljs i knippen om 20 frukter, överallt, alldeles utanför i gränden och längs den stora genomfartsleden söderut, Le Duan. Jag ser försäljarna som jag färdas ut från cancersjukhuset i Hanois centrum bak på en motorcykeltaxi. Bredvid mig på varierande avstånd sitter Lars på sin eldrivna moped och berättar om projektet som fört honom till Vietnam. I egenskap av barnurolog från Lund har han under 2 månader försökt bidra till att organisera barnonkologutbildningen i norra Vietnam. Jag har precis dagen innan tackat ja till att följa med honom till ett av stadens cancersjukhus.

Barncanceravdelningen ligger 10 km utanför stan i ett par slitna längor vid en liten damm. Gården är fylld av anhöriga som sköter om patienterna. Sköterskor och biträden är fåtaliga och omvårdnaden hänger helt på familjen. Ett par vackra träd med röda blommor fångar blicken för att ögonblick innan den åter söker sig till de öppna gallerierna i två våningar och de alldeles överbefolkade salarna därinnanför. Ingenstans blir skillnaden i levnadsförhållanden tydligare. Barnonkologiavdelningen är liten och omfattar fyrtio sängplatser i tre salar om sex sängar vardera. På ett osentimentalt och rättframt sätt blir vi visade runt bland barnen som delar sängar två och två. Stora ögon och skratt hos barn som är på väg att tillfriskna alldeles bredvid en hopplös apati hos de olyckliga med obotliga tumörer. I ett försök att liva upp har man målat väggarna med glada barnboksmotiv - färgen är på väg att flagna. Ett mörkt rum med gallergrindar som öppnas speciellt för oss är klinikens leksaksförråd. Vad gör jag här? Alldeles uppenbarligen ingen nytta, inte för pojken med det helt tumöromvandlade benet, inte heller något för de kämpande föräldrarna som nickar en tyst hälsning när vi kommer in i salarna.

På väg hem bak på motorcykeln. Lychee överallt. Fruktens sötma kommer alltid att ha en bismak. Jag hoppas verkligen att Lars arbete i Hanoi blir framgångsrikt.