Trots att vi är Vietnam och tempot på mornarna har sänkts betydligt är stressen sig lik invid avfärd. "Vakna pappa, du måste vakna" börjar vår första av 10 dagar utan Lisa. Avsaknaden av hårtorksvinanden och knarrande trappsteg som Lisa är åter från den tidiga morgonens powerpromenad lämnar mig helt oväckt tills dess Lovas tålamod är slut. Fanny ligger i sin säng och läser inredningstidningar och Lovar baxar runt stolen för att tända övervåningens lampor. Fanny duschar under milda protester medan Lovas nog är mer vilda. Påklädning och frukost under frivillig läxläsning. Fanny läser en uppbygglig bok på engelska om en slav som lyckas fly Söderns USA. Hon följer the northern star, som jag antar är polstjärnan, tills dess hon är i säkerhet i nordstaterna. Nu är boken så spännande att hon vill avsluta den innan hon lämnar frukostbordet. Detta ruckar morgonschemat på sedvanligt sätt och tandborstning sker i hallen under samtidig påklädning - jakt på skor som verkar ha fått fötter - och packning av skolväskor. Ett extra ombyte till Lova som har svårt att tänka på toaletten när hon leker. Så drabbas Lova av en plötslig insikt och längtan. "Bebisen - var är bebisen?" Denna luggslitna mycket smutsiga docka fick ett nytt liv hos oss efter att ha räddats från en dalaloppis för några år sedan. Det nya livet har dock inneburit en flytt ur askan in i elden. Att följa en treåring i Hanoi innebär långa pass i sandlådan, bad i minimala smutsiga vattenpölar och ofrivilliga fall inunder barnvagnens hjul. Upprepade sköljningar i tvättmaskinen har bara gjort henne mer sliten. Detta är inget som rör Lova och hon är mycket bestämd idag. Jag snor runt, springer upp och ned i trappan, tittar under bord, fåtöljer och stolar och snappar så slutligen upp den olycksaliga dockan. Vi vandrar ut på den räfflade tegelgången, in under träden som nu tappat nästan alla sina blad, ut på parkeringen och gränden som börjat vakna till liv efter Tet. I gaturestaurangen på hörnet sitter ett fåtal kvarvarande frukostgäster och sörplar i sig pho. Små urpressade ännu gröna mandariner ligger utspridda under bordet.
torsdag 10 februari 2011
stress trots allt
Trots att vi är Vietnam och tempot på mornarna har sänkts betydligt är stressen sig lik invid avfärd. "Vakna pappa, du måste vakna" börjar vår första av 10 dagar utan Lisa. Avsaknaden av hårtorksvinanden och knarrande trappsteg som Lisa är åter från den tidiga morgonens powerpromenad lämnar mig helt oväckt tills dess Lovas tålamod är slut. Fanny ligger i sin säng och läser inredningstidningar och Lovar baxar runt stolen för att tända övervåningens lampor. Fanny duschar under milda protester medan Lovas nog är mer vilda. Påklädning och frukost under frivillig läxläsning. Fanny läser en uppbygglig bok på engelska om en slav som lyckas fly Söderns USA. Hon följer the northern star, som jag antar är polstjärnan, tills dess hon är i säkerhet i nordstaterna. Nu är boken så spännande att hon vill avsluta den innan hon lämnar frukostbordet. Detta ruckar morgonschemat på sedvanligt sätt och tandborstning sker i hallen under samtidig påklädning - jakt på skor som verkar ha fått fötter - och packning av skolväskor. Ett extra ombyte till Lova som har svårt att tänka på toaletten när hon leker. Så drabbas Lova av en plötslig insikt och längtan. "Bebisen - var är bebisen?" Denna luggslitna mycket smutsiga docka fick ett nytt liv hos oss efter att ha räddats från en dalaloppis för några år sedan. Det nya livet har dock inneburit en flytt ur askan in i elden. Att följa en treåring i Hanoi innebär långa pass i sandlådan, bad i minimala smutsiga vattenpölar och ofrivilliga fall inunder barnvagnens hjul. Upprepade sköljningar i tvättmaskinen har bara gjort henne mer sliten. Detta är inget som rör Lova och hon är mycket bestämd idag. Jag snor runt, springer upp och ned i trappan, tittar under bord, fåtöljer och stolar och snappar så slutligen upp den olycksaliga dockan. Vi vandrar ut på den räfflade tegelgången, in under träden som nu tappat nästan alla sina blad, ut på parkeringen och gränden som börjat vakna till liv efter Tet. I gaturestaurangen på hörnet sitter ett fåtal kvarvarande frukostgäster och sörplar i sig pho. Små urpressade ännu gröna mandariner ligger utspridda under bordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Bebis" är ganska äcklig och jag vet inte riktigt varför hon är Los favorit. Nu är det mamma och pappa som har glädjen att vakna till ljudet av en hårtork.
SvaraRaderaFint beskriven morgon, tänk att det nästan alltid blir stressigt till slut hur man än planerar. Men det är just plötsliga oinräknade moment som att hitta "bebis" som kullkastar den snäva tidsplaneringen.
SvaraRaderaÄven om man ju instinktivt tänker i termer av bad, tvätt o rengöring varje gång man ser Bebis så gillar jag att hon är Lovas favvo i skön kontrast till glittriga Barbiedockor.
SvaraRaderaMen vad bra skrivet igen, jag längtar otroligt mycket efter er tre. Kan se lova baxa runt på stolen. Kan du inte filma lite lova, fanny och dig själv så att vi kan se lite Thielfilm?
SvaraRadera